Tryck från Schlingmann får Skånemoderater att tänka om!

Av Skånes 33 kommuner tar bara en handfull emot ensamkommande flyktingar, Vellinge är en av de kommuner som inte tar emot. Men efter det att Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann under helgen talat med och skrivit ett bestämt och uppmanande brev till Vellinges starke man Lars-Ingvar Ljungman (M) har tonläget på många, framför allt moderatledda Skånekommuner förändrats.

Flertalet kommuner har öppnat för att inrätta eller förnya avtal med migrationsverket, som möjliggör att fler kommuner kan ta sitt ansvar i att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Trelleborg, Lomma, Kävlinge och Hörby är några kommuner som nu ska ta upp frågan för en grundlig genomgång och diskussion. Även Socialdemokratiska Bromölla ska se över frågan ytterligare.

Schlingmanns brev har alltså gett direkt eller indirekt resultat, i alla fall har frågan om att ta emot ensamkommande flyktingbarn börjat beröra allt fler. Det måste ses som positivt att fler kommuner ta sitt ansvar i hårda tider, där fler ensamkommande flyktingbarn är att vänta. 2009 förväntas 2400 ensamkommande asylsökande barn komma till Sverige. Det är 1000 fler än 2008 och sex gånger fler än för fem år sedan. De flesta möts med institutionaliserad rasism och misstänkliggörande från omgivningen - en verklighet vi inte förväntar oss själva leva i, men som vi placerar dessa ensamkommande barn i helt slentrianmässigt. Vi vill inte ha dem här! De är egentligen inte barn! De är inte ensamma! Det är inga riktiga flyktingar! Och massa annat rasistiskt dravel. Nej, Sverige. Skäms.

Alldeles för få kommuner tar sitt ansvar. Skulle varje kommun i snitt ta emot 10 ensamkommande barn varje år, vilket inte är mycket att begära från många kommuner i landet, skulle det konkret innebära 2900 nya chanser till ett värdigt liv. Men om Malmö och Södertälje själva tar emot 2900 ensamkommande barn leder det bara till segregering, social exkludering och marginalisering - fenomen som vi sedan länge vet leder till utsatthet och utanförskap.

Jag tycker det är bra av Schlingmann att sätta ner foten i en tid där rasismen blir alltmer normaliserad och debatten om mottagandet av flyktingar generellt och ensamkommande flyktingbarn i synnerhet, totalt förlorat fattningen om verkligheten. Det, i en tid när Sverigedemokraterna sniffar på riksdagen och Vellingemoderater tillåts driva samma politik.

Vellinge-rasismen!

Jag skrev igår på newsmill om Vellinge-rasismen, som ett resultat av en allt mer groende segregation i Sverige. Det känns för mig märkligt och direkt stötande att Skåne-moderaternas ordförande Lars-Ingvar Ljungman - även moderat kommunalråd i Vellinge kommun - öppet häver ur sig sin tydligt främlingsfientliga agenda. Men det värsta av allt är nog att Ljungman faktiskt går Vellingebornas ärende. "Vi vill inte ha hit dem" säger Vellingeborna själva, till media på plats.

Att dessa 30 barn, som tillfälligt skulle vistas i Vellinge - och som inte skulle kosta en krona för Vellinge kommun - skulle vara ett hot och en fara för de svenska, rika Vellingeborna är inte bara direkt rasistiskt. Det är vansinnigt att dessa krafter får stå oemotsagda och som snarare stärks av de folkvalda politikerna i kommunen.

Det finns mycket att säga. Just nu blir jag mest trött av bara tanken. Det viktigaste av allt är att motståndet fortsätter. Andra moderater, inklusive statsminister Fredrik Reinfeldt och framför allt migrationsminister Tobias Billström, måste sätta ner foten, ta avstånd och höja trycket mot Lars-Ingvar Ljungman. Vi bör också lyfta diskussionen om i vilken utsträckning kommuner ska få bestämma själva om flyktingpolitiken. Att 100 av 290 kommuner tar sitt förbannade ansvar är inte tillräckligt. Det i sig skapar segregation, motstättningar och konflikter. Att inte enskilda individer förstår det kan jag köpa, men att etablerade politiker inte ser kopplingen mellan att för få kommuner tar emot flyktingar och att segregationen ökar är förfärligt. Återigen, Vellinge ta ert förbannade ansvar.

I det här fallet handlar det inte ens om politik, utan om privata initativ helt finansierat av Malmö stad - allt skött på tjänstemanna nivå. Ändå häver Vellinge-moderaterna ur sig sin rasistiska agenda, allt i enlighet med opinionen i kommunen.

/Ola

Vellinge Kommun - ta ert förbannade ansvar!

En het diskussion har uppdagats kring faktumet att Malmö stad valt att placera ett boende för ensamkommande asylsökande barn i Hököpinge - en del av Vellinge Kommun. Politikerna i Vellinge och de boende i kommunen valde att i hundratal gå till vandrarhemmet där de ensamkommande asylsökande barnen blivit placerade, för att protestera mot att de skulle få bo just där. Argumenten? Ja, i vanlig rasistisk vi-och-dem-ordning häver någon ur sig något i stil med att "i de länder där dem kommer ifrån, skjuter de varandra om man blir arg, det gör vi inte här, det blir en allvarlig kulturkrock". Det är ett klassiskt floskleri om att dem där invandrarna som kommer hit har kriminalitet och våld i blodet, vilket vi svenskar inte har eller kan acceptera.

Vellinge Kommun representerar en främlingsfientlig strömning som visar sig på många olika platser i samhället - om än på olika sätt. Vare sig det handlar om Sverigedemokrater som pekar fingret mot muslimer som det största utländska hotet, eller om det är Vellinge Kommuns politiker som i sann populistisk anda väljer att blåneka plats för flyktingar i kommunen.

Vellinge Kommun, en av Sveriges rikaste kommuner och en kommun som rent ekonomiskt har all möjlighet i världen att ta emot flyktingar, säger nej tack. Och de har de boende i kommunen med sig. Det är helt vansinne att se hur en, på sitt eget lilla sätt, totalt marginaliserad kommun som Vellinge totalvägrar att ta sitt förbannade ansvar i en globaliserad värld, där det krävs att gränser öppnas och människor möjliggörs att röra på sig - vare sig det handlar om politiska, ekonomiska, sociala eller skyddsliga skäl.

För mig känns det som en utmaning att få människor att inse att integrationspolitiken misslyckas, delvis därför att alla kommuner inte tar sitt ansvar. Idag tar drygt 90 av landets 290 kommuner emot flyktingar, ännu färre tar emot ensamkommande flyktingbarn. Fler och fler väljer att leva illegalt i Sverige och problemet med segregation, social exkludering och utanförskap blir större.

Du, du som ser att problemen i Rosengård urartat - med kriminalitet, med våldsamhet, med segregering - du har aldrig ställt frågan till dig varför så många flyktingar hamnar i områden som Rosengård? Du har aldrig undrat hur situationen hade sett ut om samtliga av Sveriges 290 kommuner hade tagit sitt förbannade ansvar, och låtit flyktingar, asylsökande och framför allt ensamkommande flyktingbarn få en plats att bo på, ett tak över huvudet, en möjlighet till ny start? Du tror att att valet ligger på den enskilde individen, att det svenska systemet är perfekt och att det är av människor kulturella tillhörighet som dessa segregerade områden skapas? Tänk om.

Och till Vellinge, men även till er övriga 200 kommuner som inte ta ert förbannade ansvar. Det är dags att inse vad integrationspolitik är, öppna era gränser och låt människor få en ärlig chans att ta del av det svenska samhället - detta samhälle som ni så vackert glorifierar och höjer till skyarna. Då kanske även ni får se vad gott mångfalden smakar, och den förnöjdhet vi andra känner i vår fantastiska mångkultur.

/Ola

Nazismens offer glöms aldrig bort!

I måndags stannade jag, ett gäng UMR:are och några hundra förbipasserande upp och mindes kristallnatten. Sergels Torg lystes upp av drygt 100 marschaller och budskapet var tydligt - historien ska få förbli historia!

/Ola

Skolan måste ta sitt ansvar mot högerextremismen

För en knapp vecka sedan skrev jag på UR:s hemsida om högerextremism, i samband med ett av deras program i programserien om främlingsfientlighet, som just behandlade högerextremismen i Sverige.

Skolans roll i att fostra unga i Sverige till kritiska, självtänkande och demokratiska medborgare brister ofta i arbetet med att konfrontera extrema yttringar - vare sig det handlar om extrema religiösa uttryck eller att en person har ett hakkors på tröjan. Skolans uppdrag att ge unga möjlighet till utveckling av en egen värdegrund är initialt för att vi ska kunna forma oss egna uppfattningar, tänka kritiskt och vara öppna gentemot varandra.

Den vanligaste reaktionen på ett hakkors på tröjan är förbud och fördömmande. Hakkorset är från början allt som oftast en manifestering av ett hat mot samhällsetablissemanget - ett rop på uppmärksamhet och bekräftelse. När personen möter förbud och fördömmande, arga blickar och utskällning inför klassen, förstärks synen på skolan som en konspiratorisk institution mot personen som kanske i själva verket behöver prata.

Skolan måste erbjuda möjligheter att samtala om frågor som engagerar. Frågor som rör rasism och främlingsfientlighet i någon form, stor som liten, engagerar ungdomar, vare sig det är i positiv eller negativ bemärkelse. Därför är det viktigt att dialogen är frekvent kring dessa frågor och att hela undervisningen präglas av ett antirasistiskt perspektiv. Samhället behöver knappast fler marginaliserade nazister, precis som vi inte behöver större segregering. Skolan har ett stort ansvar när det gäller båda delar.

Läs artikeln här!

/Ola

Stagnerar antirasismen i takt med facebook?

Jag har alltid sett med stor fundersamhet på fenomenet sociala medier. Jag ser direkt dess vinster och dess möjliggörande av att nå ut brett med väldigt små ansträngningar. Facebook ses som en självklar del i många (unga) människors sociala tillvaro, men har den sina faror?

Den senaste tiden har flera nyhetsinslag och artiklar tagit upp faktumet att det finns en grupp på Facebook som samlat 200 000 medlemmar på väldigt kort tid. Gruppen - som enligt grundaren själv är ett svar på den bristande seriositeten i den antirasistiska rörelsen i Sverige - är en röst mot att Sverigedemokraterna ska komma in i riksdagen 2010. Jag kan tänka mig att det är långt ifrån den enda antirasistiska grupp mot SD på facebook, och fler kommer. Idag hörde jag om en grupp som ville sälja Jimmie Åkesson till Danmark.

Min fråga, till grundaren av gruppen Sverigedemokraterna i riksdagen - Nej Tack! och till de andra som bildar grupper helt slentrianmässigt på facebook, var är seriositeten i det? Att häva ur sig den ena fördömmande kommentaren efter den andra, mot Sverigedemokraterna och dess företrädare, främjar knappast en öppen debatt om partiet och dess politik. Den stärker istället partiets martyrskap - ett martyrskap som vi skapar själva och låter dem dra nytta av i sin retorik. Visst är det bra att samla röster mot rasismen i Sverige, och däri också mot Sverigedemokraterna. Men låt oss också ha en saklig debatt, låt oss tillsammans beskriva varför vi tycker att Sverigedemokraterna har fel och varför vi inte vill se dem i Sveriges riksdag. Och häv inte ur er osakliga påståenden till media.

Det känns lite som att den antirasistiska rörelsen stagnerar i takt med att fler "seriösa" grupper samlar sina röster på facebook. Visst kan det vara bra att använda de sociala medierna - inte bara Facebook utan även andra. Men det räcker inte med att få 200 000 klick på en grupp mot SD på internet - det minskar inte rösterna på partiet och det ökar inte valdeltagandet hos de grupper som inte röstar på Sverigedemokraterna, exempelvis ungdomar.

Nej, det är inte seriöst att ha en grupp på facebook och hävda att man är det enda seriösa alternativet mot SD i Sverige. Det är inte att debattera och diskutera, det är att ge Sverigedemokraterna ved i sin martyr-brasa - en brasa som vi håller vid liv genom att låta dem sätta agendan och genom att inte ta en saklig debatt.

Jag är inte sen med att kalla Sverigedemokraterna för rasister och samlar gärna 200 000 som säger det med mig. Men det räcker inte för att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen. Vi alla - inklusive de etablerade partierna och massmedia - måste förklara varför Sverigedemokraterna inte hör hemma i det svenska samhället. Det gör inte gruppen Sverigedemokraterna i riksdagen - Nej Tack!

Ps. Det finns ett seriöst alternativ - Ungdom Mot Rasism! Ds.

/Ola

Stärk det antirasistiska perspektivet i skolan!

Efter att under eftermiddagen suttit på ett möte på Skolverket, gällande regeringens uppdrag åt verket att undersöka och utveckla skolans arbete med värdegrunden, kan jag bara konstatera en sak: det antirasistiska perspektivet har glömts bort i diskussionen om barn och ungdomars rätt till inflytande i skolan.

Diskussionen handlar mycket om att stärka ungas inflytandemöjligheter i skolan, genom att etablera forum och ta fram incitament som möjliggör en bredare grad elevinflytande i skolan. Detta är en bra och viktigt diskussion - vi måste utveckla elevrådens, de lokala styrelsernas och andra etablerade forums roller i att ta till vara på elevers åsikter och röster i utvecklandet av en kvalitativ och trygg skola. Men när vi pratar om elevinflytande i det här fallet, så glömmer vi bort den stora andel elever med utländsk bakgrund som knappt finns representerade i de etablerade forumen.

Skolan har inte bara ett ansvar i att stärka elevers rätt genom att utveckla de etablerade forumens roll och röst. Skolan har också ett ansvar att tillvarata den mångfald och de olika perspektiv, möjligheter och intressen som finns bland den mångkulturella elevbas vi har i Sverige idag. För mig känns det ytterst främmande att prata om ungas rätt till inflytande ur en generell kontext, eftersom olika barn och ungdomar har olika förutsättningar att nå det. Vi måste ha ett flerspårigt perspektiv där det antirasistiska mångfaldsperspektivet ska få vara i fokus. Det handlar inte om att särbehandla elever med utländsk bakgrund, utan det handlar om att tillvarata mångfalden - som är en realitet i skolan och i övriga samhället - och göra det till en resurs för alla, inte bara de som vanligtvis representeras i de etablerade inflytandeforumen.

Låt oss utveckla olika verksamheter, låt oss inrätta olika incitament. Alla elever - oavsett etnisk, social, kulturell eller ekonomisk tillhörighet - har olika förutsättningar att ta del av inflytandemöjöligheter. Det kräver också olika typer av inflytandemöjligheter.

Jag hoppas att Skolverket, regeringen, kommuner och i slutändan skolpersonalen, har med sig det i den framtida processen med att ta fram en kvalitativ och trygg skola - utifrån alla barn och ungdomars rättigheter.

/Ola