Reflektioner från en antirasist!

På plats i Almedalen - premiär för min egen del - springer jag själv och mina två Ungdom Mot Rasism-kumpaner (tillika "politiskt sakkunniga" i organiserad främlingsfientlighet) runt på spännande mingel, seminarier och debatter. Tisdagen inleddes med ett, relativt intetsägande, seminarium om Vilket samhälle vi egentligen har!? Arrangör var LSU ihop med Folk och Försvar - huvudgäst var Nyamko Sabuni. Integrationsministern pratade lite löst om det samhälle hon, utifrån en tydlig liberal kontext, vill se och vilka åtgärder som krävs för att nå dit. Hon pratade också om den påstådda gemensamma värdegrunden, som enligt Sabuni är det som håller samman människor i det svenska samhället. Spontana reflektioner är att det var ett seminarium där ministern fick strosa fritt över sitt politiska spektra, och knappast utmanades - varken av moderatorn eller publiken. Därav ett ganska intetsägande seminarium - förvisso med gott kaffe och goda smörgåsar.

Länspolisen i Stockholm anordnade ett seminarium om hatbrott. Spännande ämne, som tyvärr inte fick det utrymme jag hoppats på. Diskussionen hamnade istället på huruvida polisens interna arbete är inkluderande eller inte, samt skillnader mellan olika polisdistrikt. De reflektioner som lades fram kring hatbrotten var emellertid ganska relevanta. Det är tydligt att hatbrotten har ett övervägande rasistiska motiv i absolut störst utsträckning (72 % av alla anmälda).

Kl 17 stod jag i en panel tillsammans med representanter från MUF, Ung Vänster, Grön Ungdom och Svenska Muslimer för fred och rättvisa. Temat för samtalet var svenskhet, integration och islamofobi. Spännande ämnen i en diskussion som tyvärr till viss del präglades av partipoltisk pådyvling, som jag anser hämmar det gemensamma antirasistiska arbetet. Det är viktigt att hitta de gemensamma hållpunkterna kring mångfalds- och jämlikhetsbegreppet - inte bara när det gäller rasism, utan också se möjligheter i blocköverskridande diskussioner kring integration och migration. Arrangörer för samtalet var Svenska muslimer för fred och rättvisa.

Dagens almedalsschema avslutades med ett seminarium om Sverigedemokraterna, där författaren Pontus Mattsson (som skrivit boken Sverigedemokraterna in på bara skinnet) föredrog om ett parti som gått från bombajackor till blåsippor. För mig var det inte direkt något nytt som kom fram ur varken föredraget eller de efterföljande diskussionerna. Det man kan säga är ju dock följande; publiken utgjordes av en spännande samling människor bestående av framför allt arga muslimer, engagerade antirasister och tysta Sverigedemokrater.

Imorgon väntar mer diskussioner kring islamofobi, integration, migration och inte minst LSU:s mingel. Spännande!

/Ola